Tänker ofta på dig, när allting var som förr. Då man aldrig trodde att något sånt här aldrig skulle hända, det var liksom helt omöjligt i min värld. Saknar din röst, din trygghet och hela dig, är förvånad att jag ens har klarat mig. Som jag alltid har sagt, det var jobbigt i början fast det blev allt lättare. Jag kommer alltid att minnas dig som världens underbaraste person. När jag ligger i min ensamhet kan tårarna bara börja rinna. Ibland känns det som en overklighet, att man aldrig mer kommer att få träffa dig. Men en sak är klar, jag tänker på dig varje dag. Älskar dig mormor ♥

"I våra hjärtan lär du alltid finnas, för de är just dig som vi vill minnas. Du är vår egna lilla skatt som vi älskade både dag och natt. I ditt egna lilla paradis så vill vi att du har det bäst, även om vi saknar dig som mest"
(Liten del att dikten jag skrev till hennes begravning)